Känner att man lever.
Har totalt mockat 7 boxar + hage, ställt in hinder i ridhuset, ridit 2 hästar...
Shajt.
Alltså jag blir mer och mer tacksam för min ponnybus för var dag som går.
Okej, trög, seg, ingen egen vilja fram - men vad gör det när hon gör min dag? Tänkte på det idag. Hon är så himla glad :)
Alltså glad är hon väl alltid, men de senaste dagarna (peppar peppar) har hon varit pigg, ja ibland lite uppåt-pigg. Eller förra veckan var hon väl också glad/framåt/pigg. Blir så glad. Värmer i hjärtat. Okej hon har ju inte var skitseg heela året, men det överskuggas av att hon för det mesta inte velat tänka framåt.
Har ju blivit en hel del ritter i mörkret (Mika taggar igång på detta) och sen har jag inte suttit lika mycket och trimmat henne. Känner av lite öppnor, sidvärts, tempoväxlingar och sånt ute. Sen är hon spänd och ibland kan jag ta det, men så finns alltid rädslan där att hon ska spänna fel muskler och därigenom bygga på fel ställen... Say no more.

Idag bjöd hon mig på en åktur :P Hittade dessutom benskyddet jag tappade för ca 2 veckor sen :D
Kände i ryggen att det inte var riktigt läge att trimma så mycket dressyr under ridturen, så det blev lite bus (ja det blir en hel del sånt nu för tiden).
Haha, men sen på hemvägen var vi nere i gläntan och gick upp och nedför, väldigt bra varierad terräng :thumbup: Finns en hel del hindermaterial också och Emelie ville hoppa!! Gick finfint, men Mika var taggad till tusen och tog lite svängar och stockar som inte var planerade. När hon bjuder på sig själv så är det bara att hålla i manen, lätta från sadeln och blunda! Hon vet ju vart hon ska! Haha!

Blir en 30 minutare om en stund (om jag orkar..) sen blire film!
CHILL