Men visst var det roligare förr? 

När man var ute och red, busade och hade sig. När man red 2 timmar dagligen (minst!) med My pch Piffan, busred genom alla skogar som fanns och hoppade hinder. Har blivit mer och mer trimma, trimma (men ändå inte pga att Mika typ dör så fort hon sätter hoven innanför 4 "väggar"). Men saker och ting görs inte för att de är roliga längre, utan för att här ska presteras... Måste tänka på formen, får inte gå bakom, eller spänna upp sig, måste få in bogar hit och dit. Har vi tappat något?

Våren spirar för fullt ute. GILLA. Var på HKRK förra veckan och kollade/fotade terrängen. Vem kan INTE älska den sporten? Jag ska också! Vänta bara.


Måste börja sätta mig och fundera över en del saker. Vill jag det? Är det värt det? Ush, jag vet ju fortfarande inte vad jag vill. Men vad är viktigast?

Just det - repeat for myself. Hovböld för två veckor sen. Shiit. Veterinär på plats inom en timme, hovis samma dag. Så ska det gå till! Men nu är vi på G igen (eller hur jag nu ska uttrycka det, för vi har väl inte varit på G sen 2010?)
Ingen tävling på söndag, lite lack på det här med lagtävlande, ingen nämnd och ingen glömd.. Men den 20e ser det ut att bli Clear Round hoppning i terräng - det GILLAS! :) På FORFs bana dessutom, älskar den banan.