Tänker du för mycket på det du lämnat
ser du aldrig det som ligger framför dig.

Något jag borde anamma. Varje dag.
Varje minut. Varje sekund.

Igår var allt så självklart i ridningen. Jag visste precis vad jag skulle göra.
Hon är ju stel i vänster bak och måste böja sig för min vänsterskänkel, alltså måste jag bli lite tuffare på henne iom detta. Vi är ganska bekväma båda två kom jag på ;)
Massa tempoväxlingar, övergångar, små volter och serpentiner. Får vara supernogrann i vändningarna så hon verkligen böjer sig, inte för handen, utan för skänkel och säte.
 Många fattningar istället för långa transportsträckor i galopp. Fick EN fattning då de kändes wow - hon tryckte ifrån och fattade.

Kom på att det här året har inte börjat bra alls och vi är snart i juni. Bara ett känslomässigt kaos och behöver verkligen semester från det mesta, framför allt mina egna tankar. Inte det lättaste.

Hoppade terräng på FORF i söndags! Älskar den banan!
Tycker ändå hon hoppade hindren fint, jag drev inte som en dåre, med tanke på min egen dagsform, men hey - felfri är väl aldrig fel?