In a moment, everything can change



För en vecka sen var man i Skåne-land :P
Hrm, host, ja.
Har beställt nytt internet! :) Kanske saker och ting kan gå lite snabbare. Inte för att jag behöver sitta MER vid datorn precis ;)
Har haft hemska drömmar (eller hemska var dem väl inte) ang jobbet i veckan = Emelie vill inte! vet fortf. inte om och hur det ska lösa sig. Har drömt mycket att jag åkt tåg också...

Har börjat föra någon slags smärtdagbok. Tja, kan ju vara bra och se från dag till dag hur stark smärtan är, vad jag gör osv. Har ridit med sadel sen i torsdags. Mycket lättridning kan jag ju tala om att det blivit. Inte mycket sadelkontakt :( Känner att jag inte kan få henne dit jag vill när jag tvingas rida på det här sättet. Suck. Idag tänker jag trotsa alla kroppens signaler och rida i ridhuset. Dressyr för hela slanten, öppnor, slutor, skänkelvikningar, volter, tempoväxlinga - ja U name it. Har en tävling som SKA genomföras på lördag em. Lycka till är något som kan behövas.
Ja, vad har läkare, sjukgymnaster och liknande sagt i veckan då?
Jo att jag i princip ska fortsätta leva som vanligt - med smärtan. Vara igång så mycket som möjligt (jodå har gått 6 dagar den här veckan,mellan 35-60 min varje gång) ge jobbet en chans. Jag tror 'ndå inte att det är det mest optimala för mig. Ska ner till AF i veckan och se vad som kan göras ;( Sen pratade dock läkaren om operation, men det känner jag verkligen INTE för.
Sjukgymn. tyckte verkligen inte att operation skulle vara bra för mig, massa ärrbildningar osv. Sen är ju en operation inte alltid 100% säker.
Gabriella (sjukgymn + hjälper med sadlar) tyckte att jag självklart skulle fortsätta rida, men inte ramla av. Rida lätt och undvika stötar för ryggen - därför ingen direkt nedsittning i traven :(
Men då är det ju tur att jag sitter på det tryggaste som finns.
Jag tänker inte sluta hoppa. Även fast det inte direkt är att föredra heller, men jag hoppar just nu inga höjder. Jag hoppar lite terränghinder i skogen, men det är för att hålla Mikas bjudning och humör uppe, lika mycket som att hålla min själ vid liv. Jag skulle inte kunna rida dressyr 6 dagar i veckan, det måste vara lite spänning med i vardagen!
Som sagt, har jag det tryggaste som finns, även fast hon kan vara lite spooky och sånt ute, men aldrig att hon får för sig något helgalet, bocka eller flyga 250 m åt sidan i 120km/h. Nej. Hon är inte sån. Hon har alla fötterna på jorden, även fast hon kan bjuda på en underbar framåtanda ibland då man bara måste släppa henne. Men hon ÄR säker.
Så inga andra hästar för min del. På ett bra tag. Den där storhästen - ja den får allt vänta :(
Tur att jag har Mika iaf.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
besöksräknare